Avskrivning är en term inom redovisningen som innebär att ett företags anläggningstillgångars värdeminskning bokförs. Det här innebär att tillgångens verkliga värde framkommer i bokföringen. Avskrivning är också ett sätt att fördela kostnaden för en dyrare tillgång under den tid som investeringen faktiskt används och generar intäkter till bolaget.

Det är enbart anläggningstillgångar som får avskrivas. Till anläggningstillgångar räknas sådana tillgångar som är tänkta att stadigvarande användas av företaget under en längre tidsperiod på minst ett år. Vanliga anläggningstillgångar är dyrare datorer (inköpspris över ett halvt prisbasbelopp, 22 750 SEK för år 2018), maskinell utrustning, fordon och byggnader.

Grundregeln för avskrivningar är att tillgången ska skrivas av i samma takt som värdeminskningen. Avskrivningen får inte ske under längre tid en tillgångens ekonomiska livslängd. Exempel på vanliga avskrivningstider är 3 år för datorer, 5 år för personbilar och 33 år för byggnader. Det finns dock lite olika avskrivningsmetoder:

  • Linjär avskrivning är den vanligaste metoden för avskrivning.
  • Linjär avskrivning innebär att tillgången skrivs av med samma belopp varje år.
  • Degressiv avskrivning reflekterar den faktiska värdeminskningen på ett mer korrekt sätt.
  • Metoden innebär att avskrivningsbeloppet är störst det första åren och minskar över tid.
  • Progressiv avskrivning innebär det motsatta, att beloppet ökar för varje år.
  • Det här är en bra metod för tillgångar som har lång livslängd.
  • Produktionsberoende avskrivning innebär att avskrivningen beräknas på framtida intäkter som tillgången genererar.

Att välja rätt avskrivningsmetod

Den absolut vanligaste metoden är linjär avskrivning, att tillgången skrivs av med samma belopp varje år under avskrivningsperioden. Det här är den absolut enklaste metoden att administrera och de flesta moderna bokföringsprogram har automatiska funktioner för den här typen av avskrivning. Metoden är dessutom förutsägbar då beloppet inte varierar mellan åren.

Det finns dock oftast inga lagliga hinder för att istället välja den progressiva eller degressiva metoden så länge det speglar värdeminskningen och nyttjandetiden. Den degressiva metoden, där beloppet är störst det första året och sedan minskar för varje avskrivningsår, reflekterar på ett mer korrekt sätt tillgångens faktiska värdereduktion.

Den progressiva metoden är däremot att föredra om det rör sig om tillgångar som ska användas under mycket lång tid och som har obetydlig teknisk utveckling och lågt slitage. Progressiv avskrivning är dock inte längre tillåten för byggnader, något som påverkar bland annat avskrivningarna för bostadsrättsfastigheter.

Under- eller överavskrivning

Den avskrivning som beskrivs ovan är den bokföringsmässiga avskrivningen. Men eftersom avskrivningar påverkar bolagets resultat och därmed även beskattningen av vinsten finns det tydliga lagar som reglerar den så kallade skattemässiga avskrivningen och denna typ av avskrivning skiljer sig därför något från den som görs i bokföringen.

En stor skillnad är att den skattemässiga avskrivningen inte är kopplad till en viss tillgång eller inventarie, vilket tillåter en viss under- eller överavskrivning. Överavskrivning innebär att avskrivningen görs med en högre procentsats än den verkliga ekonomiska livslängden för tillgången i företaget, underavskrivning det motsatta.

Under- eller överavskrivning är vanligt förekommande och används för att bolaget ska kunna jämna ut resultatet mellan åren. Värt att notera är också att en tillgångs värde egentligen inte är direkt kopplat avskrivning på så sätt att en inventarie som är helt avskriven fortfarande kan generar en produktionsvinst eller säljas.