Kalkylränta kan användas i flera sammanhang, till exempel när banken ska räkna på hur mycket en person kan betala i ränta när denne har köpt en bostad samt i samband med beräkningar av framtida avkastningar för ett företag. Kalkylränta kallas också diskonteringsränta eller avkastningskrav. Räntan återspeglar kostnader för finansieringen av investeringarna.
Inom företag används kalkylränta för företagsvärderingar och inte minst i investeringskalkyler. Kalkylräntan ger en uppfattning om vad företagets ägare vill ha i avkastning när de ser till företagets investeringar. Om kravet ligger runt 15 % är alltså kalkylräntan också 15 %. Ofta används kalkylräntan för att jämföra andra möjligheter att placera pengar och göra nya investeringar.
Så beräknas kalkylräntan
Kalkylräntan beräknas med hjälp av olika metoder. För noterade företag brukar kalkylräntan beräknas med Capaturity Asset Pricing Method (CAPM). För onoterade företag så gäller tre huvudsakliga beräkningsmetoder:
- Kalkylräntan är avkastningen på förmodade placeringar
- Kalkylräntan bestäms med den faktiska kapitalkostnaden som utgångspunkt
- Kalkylräntan beräknas som Weighted Average Capital Cost (WACC), d.v.s. avkastningskravet vid värderingstillfället
Den första punkten används när investerare vill investera i ett/flera företag. Kalkylräntan utgör då möjlighet för alternativa placeringar. Den andra punkten har det totalt kapitalet som utgångspunkt och utgör det krav på kapital som investerare tillskjutit under året. Den sistnämnda punkten är detsamma som den andra men tar endast hänsyn till värderingstillfället och ej till tidigare värden.