Notarius publicus är latin för ”offentlig notarie”, och titeln hänvisar till en person som har fått ett statligt förordnande att ansvara för vissa frågor gällande dokument, intyg, fullmakter och liknande. Yrket är gammalt och kan i Europa spåras så långt tillbaka som till 1200-talet genom omnämnanden i gamla dokument. Uppdraget regleras i lagstiftningen och ser lite olika ut i olika länder beroende på de skilda rättssystemen. I Sverige innehas befattningen alltid av en utbildad jurist, som söker och tillsätts till uppdraget och därefter ansvarar bland annat för att bestyrka underskrifter och kopior av handlingar. Notarius publicus ska finnas tillgänglig för allmänheten och tar ut ersättning för sina tjänster. Befattningen kan endast innehas upp till en viss ålder och det är vanligt att uppdraget utförs på deltid och vid sidan av annat arbete.

Notarius publicus uppdrag

Notarius publicus

Notarius publicus är en titel som förekommer i många olika länder, innehavarens uppgifter varierar beroende på olika samhälls- och rättssystem. I Sverige utses notarius publicus av Länsstyrelsen och får då ett statligt förordnande att hjälpa allmänheten med att kontrollera och intyga att uppgifter är riktiga. Uppdraget innehas av en enskild person med juristexamen. Oftast är det ett deltidsuppdrag vid sidan om annat arbete. Bland de uppgifter notarius publicus ansvarar för ingår att bestyrka namnunderskrifter, översättningar, kopior och annat som rör innehållet i handlingar, att utfärda apostiller och att bevittna handlingar.

Notarius publicus gör även undersökningar av olika slag för att sedan redogöra för sina iakttagelser i relevant sammanhang. Andra uppgifter som ingår i befattningen är att nedteckna förklaringar om olika förhållanden av till exempel rättslig eller ekonomisk karaktär och överlämna dessa till tredje man, samt att bekräfta behörighet och kompetens att företräda en annan person. Uppdraget som notarius publicus kan vara tidsbegränsat och är alltid knutet till ett visst geografiskt område. Länsstyrelsen utlyser lediga befattningar som kan sökas av jurister med verksamhet i det aktuella länet.

Historik och lagstiftning

Titeln notarius publicus har funnits i norra Europa sedan mitten av 1200-talet och finns omnämnd i svenska författningar från 1600-talet. 1882 utfärdades en stadga för att reglera befattningen, efter begäran från riksdagen. I den nuvarande ”Förordningen om notarius publicus” framgår de regler som omger uppdraget, däribland att mottagning för allmänheten ska förekomma minst en gång i veckan, om inte länsstyrelsen beslutat något annat. Mottagningstider ska tillkännages genom anslag i anslutning till lokalen. Föreskrifter om notarius publicus arkiv finns i arkivlagen.

Notarius publicus har rätt att ta ut skälig ersättning för genomförda uppdrag, vilket delvis regleras i avgiftsförordningen. När ordinarie notarius publicus är ledig finns biträdande notarius publicus tillgänglig för att verkställa förrättningar. Även biträdande notarius publicus utses av Länsstyrelsen och detta förordnande kan vara begränsat till viss tid. Förordnanden som notarius publicus eller biträdande notarius publicus upphör vid slutet av den månad då befattningshavaren fyller 67 år, om inga särskilda skäl finns som medger förlängning. Förordnandet upphör genast om någon som innehar befattningen får en förvaltare eller försätts i konkurs.