Omsättningstillgångar är allt det som är menat att säljas eller förbrukas i ett företag. Detta delas in i fyra olika grupper: kassa och bank, kundfordringar, varulager, och kortfristiga placeringar. Det som exkluderas är alltså fastigheter, maskiner och annat som räknas som anläggningstillgångar men som inte är det som är ämnat att säljas enligt verksamhetens kärna.Omsättningstillgångar

Omsättningstillgångar är menade att säljas eller förbrukas inom tre år eftersom värdet annars riskerar att sjunka och därmed bli en förlust. I en balansräkning är posten ”omsättningstillgångar” uppdelade i två olika delar. Den första delen handlar om kundfordringar och likvida medel. Den andra delen handlar om varulager.

I inkomstskattelagen använder man beteckningen lagertillgång istället för omsättningstillgångar. När man gör en balansräkning så är en av de obligatoriska posterna. Det finns en del kriterier som måste uppfyllas för att något ska räknas som en omsättningstillgång. Kort sagt handlar det om allt som inte är anläggningstillgångar.

  • Första delen inom omsättningstillgångar är likvida medel och kundfordringar.
  • Andra delen inom omsättningstillgångar är varor i ett lager.
  • Omsättningstillgångar är det som ska säljas eller förbrukas inom tre år.
  • En av posterna när man ställer upp en balansräkning är omsättningstillgångar.
  • På engelska kallas detta för current ”assets”.
  • Värderas olika beroende på i vilken grupp omsättningstillgången tillhör.
  • Värdet behöver nedskrivas efter ett tag i de flesta fall.

Hur man klassificerar

Att sortera ut vad som räknas som omsättningstillgångar kan kortfattat handla om att sortera bort vad som är anläggningstillgångar. Allt som inte kan benämnas som anläggningstillgångar är nämligen omsättningstillgångar. Anläggningstillgångar är motsatsen till omsättningstillgångar och är det som har en livslängd på mer än ett år, och är menad att användas under minst ett år.

Oftast brukar man säga att omsättningstillgångarna ska varuföras i max ett år eftersom det är menat att ingå i verksamheten på något sätt. En grupp som är exkluderad från detta är kassa och bank eftersom det är en viktig grundsten i företagets säkerhet framåt i tiden.

För att värdera omsättningstillgångar använder man sig av en princip som kallas försiktighetsprincipen. Värderingen ska ske enligt ”lägsta värdets princip” (LVP). Det handlar om att värderingen ska noteras som lägsta av anskaffningsvärdet och nettoförsäljningsvärdet på balansdagen. Detta skrivs sedan ner separat för vardera grupp inom posten ”omsättningstillgångar” i en mer detaljerad balansräkning.

Olika sätt att värdera

Om man har anskaffat sig utländsk valuta ska värdet för detta skrivas ner den dagen då dessa köptes. Växelkursen för den dagen kommer då att gälla som värde när man ska upprätta balansräkningen framöver i tiden – även om värdet för valutan har kraftigt sjunkit eller höjts vid ett senare tillfälle.

Kundfordringar ska värderas till anskaffningsvärdet. Det betyder att värdet inte kan höjas mer än vad som förväntas komma in via inkassoflödet när kunden eller leverantören har betalat. Kortsiktiga placeringar ska värderas enligt ”verkligtvärdemetoden” eller så kan det värderas till upplupet anskaffningsvärde enligt effektivräntemetoden om man vill.

Vid en årsredovisning ska företagets omsättningstillgångar inventeras, värderas och prövas för nedskrivningsbehov. En redovisningsenhet kan då medverka och upplysa om det finns behov att ompröva värden inom omsättningstillgångarna så att det sker på ett korrekt sätt. Ju mer varierat ens omsättningstillgångar är, desto svårare blir det att hålla koll på olika värderingar över tid.