Omsättningstillgångar, på engelska current assets, är allt det som är menat att säljas eller förbrukas i ett företag. Dessa delas in i fyra olika grupper: kassa och bank, kundfordringar, varulager, och kortfristiga placeringar. Det som exkluderas är alltså fastigheter, maskiner och annat som räknas som anläggningstillgångar. Den främsta skillanden mellan omsättningstillgångar och anläggningstillgångar är att de senare inte är tänkta att säljas.

Omsättningstillgångar är menade att säljas eller förbrukas inom tre år eftersom värdet annars riskerar att sjunka, vilket ger en förlust. I en balansräkning är posten ”omsättningstillgångar” uppdelad i två olika delar. Den första delen handlar om kundfordringar och likvida medel. Den andra delen handlar om varulager.

Det finns olika typer av omsättningstillgångar, däribland:

  • Lagerförda artiklar
  • Kund- och leverantörsfordringar
  • Fodringar på anställda, myndigheter m.m.
  • Förutbetalda kostnader
  • Placeringar med kort löptid
  • Likvida medel

I inkomstskattelagen använder man beteckningen lagertillgång istället för omsättningstillgångar. När man gör en balansräkning är det en av de obligatoriska posterna. Det finns en del kriterier som måste uppfyllas för att något ska räknas som en omsättningstillgång. Kort sagt handlar det om allt som inte är anläggningstillgångar.

Samtliga omsättningstillgångar ska redovisas i företagets balansräkning. Ofta görs en uppdelning i omsättningstillgångar I och II. Omsättningstillgångar I är likvida medel och kundfordringar, medan omsättningstillgångar II är varulager. Anledningen till denna uppdelning är att omsättningstillgångar I är mer likvida. Samtliga omsättningstillgångar ska bokföras i debet.

Hur man klassificerar

Att sortera ut vad som räknas som omsättningstillgångar kan kortfattat handla om att sortera bort vad som är anläggningstillgångar. Allt som inte kan benämnas som anläggningstillgångar är nämligen omsättningstillgångar. Anläggningstillgångar är motsatsen till omsättningstillgångar och är det som har en livslängd på mer än ett år, och är menad att användas under minst ett år.

Oftast brukar man säga att omsättningstillgångarna ska varuföras i max ett år eftersom det är menat att ingå i verksamheten på något sätt. En grupp som är exkluderad från detta är kassa och bank eftersom det är en viktig grundsten i företagets säkerhet framåt i tiden.

Om ett förvärv av en tillgång görs med avsikten att sälja tillgången så fort som möjligt, är det fråga om en omsättningstillgång. Det kan hända att avsikten med en tillgång förändras, och då ska en omklassificering göras.

För att värdera omsättningstillgångar använder man sig av en princip som kallas försiktighetsprincipen. Värderingen ska ske enligt ”lägsta värdets princip” (LVP). Det handlar om att värderingen ska noteras som lägsta av anskaffningsvärdet och nettoförsäljningsvärdet på balansdagen. Detta skrivs sedan ner separat för vardera grupp inom posten ”omsättningstillgångar” i en mer detaljerad balansräkning.

Olika sätt att värdera omsättningstillgångar

Kundfordringar ska värderas till anskaffningsvärdet. Det betyder att värdet inte kan höjas mer än vad som förväntas komma in via inkassoflödet när kunden eller leverantören har betalat. Kortsiktiga placeringar ska värderas enligt ”verkligt värde-metoden” eller så kan det värderas till upplupet anskaffningsvärde enligt effektivräntemetoden om man vill.

Om man har anskaffat sig utländsk valuta ska värdet för detta skrivas ner den dagen då dessa köptes. Växelkursen för den dagen kommer då att gälla som värde när man ska upprätta balansräkningen framöver i tiden – även om värdet för valutan har kraftigt sjunkit eller höjts vid ett senare tillfälle.

Vid en årsredovisning ska företagets omsättningstillgångar inventeras, värderas och prövas för nedskrivningsbehov. En redovisningsenhet kan då medverka och upplysa om det finns behov att ompröva värden inom omsättningstillgångarna så att det sker på ett korrekt sätt. Ju mer varierat ens omsättningstillgångar är, desto svårare blir det att hålla koll på olika värderingar över tid.

Nedskrivning av omsättningstillgångar

Om det finns indikationer på att omsättningstillgångarna kan ha minskat i värde ska företaget pröva om det finns behov av en nedskrivning. Om så är fallet ska en nedskrivning till återvinningsvärdet göras. Återvinningsvärdet är det högsta värdet av nettoförsäljningsvärdet och nyttjandevärdet.

Frågor och svar om omsättningstillgångar

  • Vad räknas som omsättningstillgångar?Omsättningstillgångar är samtliga företagets tillgångar som inte är anläggningstillgångar. Det innebär att de är tillgångar som är tänkta att förbrukas eller säljas. I denna grupp återfinns bl.a. varulager, fordringar och likvida medel.
  • Hur värderas omsättningstillgångar?Omsättningstillgångar ska alltid värderas och bokföras till sitt anskaffningsvärde, alltså till värdet av de utgifter som är förknippade med förvärv av tillgångarna. Det finns dock flera undantag från denna regel, som rör de olika slagen om tillgångar som räknas in bland omsättningstillgångarna.
  • Hur bokförs omsättningstillgångar?Omsättningstillgångar bokförs på följande sätt:
    • Varulager – kontogrupp 14 (Lager, produkter i arbete och pågående arbeten)
    • Kundfordringar – kontogrupp 15
    • Övriga kortfristiga fordringar – kontogrupp 16
    • Interimsfordringar – kontogrupp 17 (Förutbetalda kostnader och upplupna intäkter)
    • Kortfristiga placeringar – kontogrupp 18
    • Likvida medel – kontogrupp 19 (Kassa och bank)

Omsättningstillgångar - Sammanfattning

  • Omsättningstillgångar är tillgångar som ska säljas, förbrukas eller omvandlas till likvida medel inom tre år.
  • Första delen inom omsättningstillgångar är likvida medel och kundfordringar.
  • Andra delen inom omsättningstillgångar är varor i ett lager.
  • En av posterna när man ställer upp en balansräkning är omsättningstillgångar.
  • De värderas olika beroende på vilken grupp omsättningstillgången tillhör.
  • Värdet ska skrivas ned efter ett tag i de flesta fall.
  • På passivsidan motsvaras omsättningstillgångar av kortfristiga skulder.