En självkostnadskalkyl är en mer ingående variant av den förenklade bidragskalkylen som används för att beräkna nyckeltal och täckningsbidrag på produkter, som i sin tur vittnar om företagets lönsamhet. I självkostnadskalkylen tar man med kostnadsfördelare, vilket utelämnas i bidragskalkylen. Därigenom anses självkostnadskalkylen ge en bättre bild, även om den må vara mer avancerad.

Man brukar säga att bidragskalkyl är en ofullständig kostnadsfördelning, medan självkostnadskalkylen är en fullständig sådan. De flesta företag som föredrar självkostnadskalkyl framför bidragskalkyl, är främst de verksamheter som bedriver tillverkning i någon form. Dock föredrar även många andra bolag att tillämpa den metoden, eftersom bilden av lönsamheten blir då mer rättvisande.

Långsiktiga beslut och självkostnadskalkyl

Användandet av självkostnadskalkyl är speciellt viktigt när man som företagare ska göra en prissättning och en långsiktig analys samtidigt som man tittar på mer långtgående lönsamhetsbedömningar och tar beslut. Bidragskalkylen, å andra sidan, är en mer kortsiktig metod. Man får fram företagets resultat vid självkostnadskalkylering genom att ta totala intäkter minus totala självkostnaden.

Syftet med självkostnadskalkylen är att samtliga kostnader fördelas på produkten, tills dessa har levererats och betalats. Därmed måste man använda fördelningsnycklar så att man kan fördela indirekta kostnader på produkterna eller kostnadsbärarna som de också kallas. Detta är inte alltid det enklaste och uträkningarna brukar normalt ta ganska lång tid.

Frågor och svar om självkostnadskalkyl

  • Vilka fördelningsnycklar används vid självkostnadskalkylering?
    Det är framför allt fyra fördelningsnycklar som det talas om.

    1. Materialomkostnader eller MO.
    2. Tillverkningsomkostnader eller TO.
    3. Försäljningsomkostnader eller FO.
    4. Administrationsomkostnader eller AO.

    Dessa ”nycklar” används för att kunna upprätta en tydlig fördelning av indirekta kostnader på produkterna. De indirekta kostnaderna betecknas som samkostnaderna som är gemensamma för företaget.

  • Hur beräknas påläggssatser inom självkostnadskalkylering?
    Vid beräkning av påläggssats använder man de direkta kostnaderna som kostnadsfördelare för alla indirekta kostnader (samkostnaderna). Dessa fördelas med en påläggsprocent på de direkta kostnaderna. Låt säga att tillverkningsomkostnaderna uppgår till 10 000 kr på en avdelning och direkta lönekostnader blir 20 000 kr. Pålägg för direkt lön blir då 50%.
  • Vilka är de direkta kostnaderna i en självkostnadskalkyl?
    De direkta kostnaderna kan jämföras med särkostnader och är därmed knutna till produkten eller kostnadsbärare samt till allt som är länkat till denna – material, maskiner, direkta lönekostnader för personalen som enbart arbetar med tillverkningen samt den direkta försäljningskostnaden, vilken till exempel är provisionsbaserad.
  • Vad är förkalkyl och efterkalkyl?
    Inom självkostnadskalkyl kan också en förkalkyl och efterkalkyl upprättas. Förkalkyl är när man gör en uppskattning om t.ex direkt löneåtgång eller direkt materialkostnad genom att försöka förutsäga tids- och materialåtgång m.m. I efterkalkyler beräknas den verkliga siffran för att få fram de verkliga kostnaderna och sedan jämföra.
  • När produktens självkostnad är beräknad, hur sätts priset?
    Att beräkna produktens självkostnad tar en del tid i anspråk och innebär formler, påläggssatser och fördelningsnycklar. När självkostnaden är framtagen, dvs den kostnad som berör varje produkt och som täcker alla företagets kostnader per produkt, vill man naturligtvis gå med vinst. Här är det konkurrens och kundbehov som avgör.

Självkostnadskalkyl - Sammanfattning

  • Självkostnadskalkylen är en avancerad version av bidragskalkylen och används för att ange lönsamhet och täckningsbidrag på produkter.
  • Skillnaden mellan bidragskalkyl och självkostnadskalkyl är att det används olika fördelningsnycklar.
  • Fördelen med självkostnadskalkylen, trots att den tar tid att sammanställa, är att den ger en mer rättvis kostnadsbild och en ingående bild av lönsamheten.