1955 lagstadgades det om att människor som blir sjuka och inte kan arbeta, och då inte har någon inkomst, ska få ekonomisk kompensation. Lagen om allmän försäkring styr detta och det är regeringen som gett försäkringskassan ett uppdrag att ansvara för handläggningen. I sjukförsäkringen ingår bestämmelser om sjukpenning samt sjuk- och aktivitetsersättning. Om en person är sjuk mer än sju dagar krävs ett läkarintyg. Utifrån intyget ska arbetsgivare och försäkringskassa så småningom bedöma om personen i fråga är nedsatt i sin arbetsförmåga och om denna person i så fall har rätt till sjuklön som utbetalas av arbetsgivare, eller till sjukpenning från försäkringskassan. Arbetsförmågan bedöms i olika steg av försäkringskassan. Det kallas för rehabiliteringskedjan. En person ska få rätt ersättning och i handläggningen av sjukförsäkringen ska samarbete ske mellan försäkringskassa, hälso- och sjukvård samt arbetsförmedling.

Så fungerar rehabiliteringskedjan

Rehabiliteringskedjan består av tre olika steg. Förmågan att arbeta ska bedömas på olika sätt. Det beror enligt bestämmelserna på hur lång tid en person varit sjukskriven. En sjukskriven person har under sina första 90 dagar rätt till sjukpenning, om personen inte kan göra sitt ordinarie arbete och inte heller annat tillfälligt arbete hos sin arbetsgivare. Efter 90 dagar har den sjukskrivne rätt till sjukpenning endast om personen inte alls kan utföra något arbete hos sin arbetsgivare. Kan personen inte utföra något arbete alls på den vanliga arbetsmarknaden har personen rätt till sjukpenning efter 180 dagar.

Handläggaren på försäkringskassan bedömer inte sjukdomen, utan arbetsförmågan. Det betyder att två personer med samma sjukdom kan bedömas olika. Den ena kan ha rätt till ersättning medan den andra inte har det. Om en person har en fraktur går det ändå att utföra vissa arbetsuppgifter, så det beror på vad personen arbetar med. Ibland kan en person, som kan utföra sitt arbete trots en skada, till exempel få ersättning för arbetsresor och då fortsätta med sina arbetsuppgifter. Arbetsgivaren kan också erbjuda personen att annat arbete som den har förmåga att utföra tills det är möjligt att utföra sina ordinarie arbetsuppgifter.

Aktivitetsersättning och sjukersättning

Den som är mellan 19 och 29 år kan få aktivitetsersättning om personen inte bedöms kunna arbeta 100 % med anledning av sjukdom, skada eller funktionsnedsättning. Denna oförmåga till arbete ska vara under minst ett års tid. Det kan finnas undantag för detta. Aktivitetsersättningen blir beviljad 1 till 3 år. Det beror på hur länge personen inte kan arbeta enligt bedömningen. Det är möjligt att arbeta till viss del, eftersom arbetsförmågan inte behöver vara 100 %, utan bara delvis nedsatt. Personen ska vara försäkrad i Sverige, vilket alla som bor eller arbetar i Sverige är.

Sjukersättning får den person som är försäkrad i Sverige och som har varit sjukskriven en längre tid (180 dagar) och är i åldrarna 19-64 år. Det ska finnas ett beslut på att personen antagligen aldrig någonsin kan arbeta heltid på grund av sjukdom, skada eller funktionsnedsättning. Hur mycket du får i sjukersättning beror på vilka inkomster du har haft. Om du har arbetat Om du har haft låga inkomster eller inga alls. Hur mycket sjuk- eller aktivitetsersättning som betalas ut beror på tidigare inkomster.